Alltså jag förstår inte vad det är med mig. Jag är jätteglad på jobbet och idag när jag kom hem kände jag mig nästan glad, hade tänkt att städa och allt. Men så fastnar jag framför datorn, lyssnar på sorglig musik och tänker på sorgliga saker och så blir jag ledsen. Idag blev jag jätteledsen, bara grät och grät för småsaker (nej jag har inte mens). Sen var det dags att gå till kören, jag bestämde mig att gå i minusgraderna idag. Tårarna bara rann hela vägen, jag tänkte att jag skulle vända och inte gå till kören. Men jag skulle ju köpa present till Andreas, det var ju avslutning idag. Jag genade över kyrkogården och så fick jag syn på en grav som sågny ut med massa nallar och lyktor. Jag såg på fotot och upptäckte att det var en tjej från min klass i högstadiet. Då blev jag ännu mer ledsen. Som tur är får Sandra och Elin mig alltid på bra humör så det var ändå roligt att vara på kören. Då försvinner verkligen allt det ledsna. Jag fattar inte varför jag är sån här. Kan jag inte bara vara glad hela tiden?